En laptop som social förändring
Via Masters of Media hittar jag den senaste reklamfilmen från OneLaptopPerChild-projektet. I filmen får vi se utsatta barn, som skoputsare, prostiterade och barnsoldater, tillsammans med texten Children are fast learners. Klipp sedan till samma barn i skolmiljö förskjunkna i OLPC-datorer och texten Lets give them the right tools. Säger den inte en hel del om en utbredd uppfattning om social förändring genom tekniska verktyg? Hur mycket sanning ligger det egentligen i den bilden? Masters of Media jämför med Wendy Chun’s analys av MCI:s superbowlreklamer från -97 som innehöll texten:
There is no Race, there are no genders, there is no age, there are no > infirmities, there are only minds. Utopia? No, the Internet. Where > minds, doors and lives open up.
Kan man se reklamfilmen för OLPC som en naiv efterföljare till 90-talsidén om att Internet var en virtuell värld där gamla konventioner inte gällde, att den möjliggör för barnen att lämnasitt gamla liv? Utan att underskatta värdet av kommunikationsteknikens roll i social förändring går det istället att föreställa sig hur en OLPC-dator vävs in i den gamla världen och delvis blir en exterioritet till den men även kan verka friktionsfritt med den, exempelvis göra en barnsoldat mer effektiv. Varje förståelse av kommunikationsteknologi som etablerar den som en plats skiljd från den fysiska verkligheten kommer missa den komplexitet som sammansättningen teknologi och laddade sociala situationer innebär. Internet innebar inte en plats där skillnader i kön- och ras inte längre gällde utan öppnade istället nya möjligheter att arbeta mot - eller skapa nya - sådana skillnader.