Blay

Jason Lanier, en Silicon Valley-guru mest känd för att ha populariserat begreppet virtual reality och för sina stora dreads, har tydligen nyligen vänt sig mot webben och önskar i princip att den aldrig kom till. Detta främst av tre anledningar som har ger i en intervju i Smithsonian. Med tanke på att anledning nummer två är att han menar att internet fått så många att tro på att singulariteten är närvarande eller redan skett kan man ha rätt stor förståelse för hans position. Om jag kom från en kalifornisk miljö där det var den dominerande uppfattningen skulle jag nog också ta mig en rejäl funderare över vart världen är på väg. Anledning nummer tre är att har oroar sig för att anonyma kommentarer skapar ett mobbvälde kapabelt att lansera “social lasers of cruelty” som kan få förödande konsekvenser för den som drabbas. Träffande uttryck! Men det jag ska ta upp här är den första anledningen där han menar att internet har förstört ekonomin. Denna är mer intressant eftersom han i princip har en korrekt verklighetsbeskrivning av det samtida läget men tror att internet (inklusive, men inte enbart, fildelning) är orsaken till detta snarare än ett symptom som löpt längs med andra makroekonomiska utvecklingar.

Han börjar så här:

I’d been an early advocate of making information free,” the mantra of the movement that said it was OK to steal, pirate and download the creative works of musicians, writers and other artists. It’s all just “information,” just 1’s and 0’s.

Men detta ledde inte som man först trodde, menar Lanier, att de stora stjärnorna skulle försvinna till förmån för nya och bredare förmågor:

Instead, it was the middle-class people who were consigned to the bread lines. And that was a very large body of people. And all of a sudden there was this weekly ritual, sometimes even daily: ‘Oh, we need to organize a benefit because so and so who’d been a manager of this big studio that closed its doors has cancer and doesn’t have insurance. We need to raise money so he can have his operation.

Rätt träffande beskrivning av den samtida prekariseringens konsekvenser, framförallt i ett land med privatiserad sjukförsäkring.

Han för ett liknande argument kring Googles översättningar som bygger på att någon översatt böcker som Google scannar in (via Google books) därför kan jämföras mellan språk och därför erbjuda maskinöversättning:

You’re producing this result that looks magical but in the meantime, the original translators aren’t paid for their work—their work was just appropriated. So by taking value off the books, you’re actually shrinking the economy.

Här rör det sig alltså inte om en fråga om rättvisa, att vissa tar ut ett mervärde ur någon annans arbete och därför utnyttjar någon, utan problemet han ser är att hela ekonomin förminskas då en massa arbete utförs som inte valoriseras inom ekonomins ramar.

Han syftar nog inte på en förminskning i absoluta termer i form av negativ tillväxt, utan på att ekonomin på grund av detta inte är så stor som den borde ha varit, med tanke på den tekniska expansionen. Det är ju ett spännande resonemang. Både här och i exemplet med fildelningen beskriver han processer som socialt fungerar, men som enligt honom förstör ekonomin eftersom de delvis sker utanför den. Detta verkar han dock inte mena är en anledning att ändra på hur det ekonomiska systemet fungerar och tillskriver värde, utan istället en anledning att förändra de sociala praktikerna. Han är inne på samma spår när han jämför en fildelningsserver med high-frequency trading:

In both cases, there’s this idea that whoever has the biggest computer can analyze everyone else to their advantage and concentrate wealth and power. [Meanwhile], it’s shrinking the overall economy. I think it’s the mistake of our age.

I think it’s the reason why the rise of networking has coincided with the loss of the middle class, instead of an expansion in general wealth, which is what should happen. But if you say we’re creating the information economy, except that we’re making information free, then what we’re saying is we’re destroying the economy.

På sätt och vis har han rätt på flera plan här. Vi har sett en koncentration av värde och en tillväxt utan en medföljande “expansion in general wealth”, så som skedde i princip från efterkrigstiden till 70-talets kris. Denna “expansion of general wealth”, som först kom i form av reallöneökningar i samband med tillväxt kom sedan att ersättas av billiga krediter som tillät en ökning i materiell standard hos breda folklager, dock till priset av skuldsättning. På senare år har inte ens denna materiella, skulddrivna expansion kunnat följa med koncentreringen av värde.

Expansionen av den kommersiella webben är långt ifrån orsaken till detta. Snarare var den också ett fenomen som drevs fram av riskkapital, skuldsättningar och uppskrivna aktiekurser. Att den sedan inte har lyckats kapitalisera på detta genom att valorisera arbete, som i någon mån var hoppet, är kanske inte så konstigt. Den var aldrig riktigt i en position att göra detta utan levde på konstgjord andning ända sedan början. Detta är dock som sagt kanske en anledning att ifrågasätta det ekonomiska systemet snarare än att fördöma de sociala praktiker som webben ändå skapat, om än i en form rätt förvrängd av profitintressen.

To my mind an overleveraged unsecured mortgage is exactly the same thing as a pirated music file. It’s somebody’s value that’s been copied many times to give benefit to some distant party. In the case of the music files, it’s to the benefit of an advertising spy like Google [which monetizes your search history], and in the case of the mortgage, it’s to the benefit of a fund manager somewhere. But in both cases all the risk and the cost is radiated out toward ordinary people and the middle classes—and even worse, the overall economy has shrunk in order to make a few people more.

Här har han ju också rätt, inte i jämförelsen, men att risk har förskjutits till “vanligt folk” och att datorisering har varit en stark möjliggörare till detta. Men återigen ser har problemet i sig är den förminskad ekonomi och det är därför han kan göra jämförelsen som annars haltar rejält.

Trots brister i resonemanget tycker jag att det väcker en del intressanta frågeställningar. Till vilken grad kan vi skilja internets utveckling från dess inbäddning i en viss ekonomisk utveckling? Skulle den ha varit möjlig utan detta? Är det en olycklig vändning som inte borde skett eller ska vi vara tacksamma för att det skedde så att internet kunde expandera som det gjorde?

Dessutom: Har internet skapar sociala praktiker som pekar bortom det nuvarande ekonomiska systemet just på grund av att det pågår arbete som inte kan valoriseras? Eller har det alltid funnits arbete som inte valoriserats som fungerat som stödfunktion för lönearbetet? Är internet slutstationen på kapitalismens krisfyllda resa och står som det slutgiltiga monumentet som precis hann komma till innan kapitalismen störtade ner i avgrunden år 2008? Är internet nu vår sista livbåt som kan ta oss i land någon annanstans?