Blay

Detta är del två i följetongen om Heta linjen-upploppet 1982. Sedan förra gången har händelsen rönt en del intresse, bland annat ett inslag på TV4 Nyhetsmorgon för att markera 30-årsjulibeet, Tekniska Museet i Stockholm har börjat samla in utrustning från som använts för heta linjer under årens lopp och jag har fått flera kontakter som jag ska följa upp. I det här inlägget förlitar jag mig främst på två nya källor. Det är Televerkets interna personaltidning Verket och Vi, Nr 2. 1983, alltså ungefär ett år efter bildandet av den officiella linjen och Televerkets tekniska tidskrift Tele, Nr 1. 1984.

Hypotesen

Jag har en hypotes: Heta linjen-upploppet markerar den exakta övergången från disciplinsamhället till kontrollsamhället i Sverige.

Uppdelningen i disciplinsamhället och kontrollsamhället kommer från Gilles Deleuze berömda lilla skrift postskriptum om kontrollsamhället. Där menar han att Michel Foucault beskriver framväxten av det moderna disciplinsamhället under 1800- och 1900-talet ut ur det tidigare feodala suveränitetssamhället. Disciplinsamhället kännetecknas av en serie slutna miljöer som vi passerar genom i livet; från familjen till skolan till arbetet (eller armén eller fängelset m.m.). Alla har sin egen logik och innesluter var för sig individen vid olika skeenden i livet. Individen befinner alltid inom ett institutionellt ramverk. Samhället är planerat så att varje skeende av livet ska innefattas av den ena eller den andra institutionen. Detta har såklart aldrig riktigt funkat (som Latour säger: We have never been modern), institutionerna har alltid läckt; man har strejkat från arbetet, rymt från fängelset och vapenvägrat i armén, men det har fungerat som ett ideal ända tills institutionernas kriser har tvingat denna logik att ersättas av en ny.

Denna logik av inneslutning skiljer sig mot kontrollsamhället som Deleuze menar har ersatt disciplinsamhället. Kontrollsamhället bygger på en öppen, fritt flytande, kontroll där sociala krafter har till synes fritt spelrum men konstant moduleras av olika ingrepp och program som skapar en meta-stabil situation. Typiska maktteknologier för kontrollsamhället är prestationsbaserad lön, gärna med osäkra anställningar (jobba hur du vill men lönen sätts genom konstant övervakning av ditt beteende), eller varför inte spotifiering. Också typiskt för kontrollsamhället, menar Deleuze, är att man aldrig blir färdig med något, inget behov blir helt uppfyllt utan det består av för alltid pågående processer (livslångt lärande, konstant nya projekt, krig som inte kan vinnas, ett aldrig avslutat försök att skapa “trygga och säkra” miljöer). I kontrollsystemet ersätts disciplinsamhällets institutioner av tekniker för att modulera, styra och dra nytta av en komplex och kaotisk social omvärld.

Brytpunkten

Vad har detta att göra med händelserna kring heta linjen-upploppet då?

Jo, i disciplinsamhället leds vi som sagt från en institution till en annan. Detta är reflekterat i Televerkets kommentarer om de sociala behoven från förra inlägget: Förutom undantagsfall så som gamla, sjuka och handikappade har samhället en plan för att uppfylla de sociala behoven. För ungdomar finns skola där man träffar skolkamrater, utrustad med kuratorer och kamratstödjare ifall det skulle vara så att någon hamnar utanför. Efter skolan finns idrottsklubbar där gemenskap och kamratanda frodas, diverse studiecirklar och intresseklubbar för de som inte är sportiga av sig, fritidsgårdar att gå ner till på kvällarna. Att det utöver dessa institutioner skulle finnas ytterligare sociala behov som skulle få ungdomarna att uppfinna buggar i telefonsystemet för att prata med varandra är otänkbart. tldr

Telefonsystemet uppkom i disciplinsamhället. Det var aldrig meningen att telefonsamtal skulle få den här inverkan på verkligheten. Man skulle ringa någon, kanske en myndighet, och så var det klart med det. På sin höjd kunna använda telefonen för att kalla på polis eller ambulans, för att meddela att en situation hade uppstått där en viss institution skulle behöva rycka in för att hantera den (jämför inlägget om modern riskhantering). Men att telefonerna skapar lösdrivande ungdomsgäng på stan – otänkbart! I disciplinsamhället har vart medium sin plats. Icke så i kontrollsamhället. Där är den här typen av “läckor” mellan medier och verkligheten inte alls ovanliga. Ett typexempel är the bored at work network som består av alla kontorsarbetare världen över som sprider internet meme och roliga videos på arbetstid.

Ibland kallas detta gamla Sverige för DDR-Sverige och associeras det med det planekonomiska öst, men vi skulle lika gärna kunna säga Fordist-Sverige efter Fords bilfabriker som införde det löpande bandet. Även kapitalismen i väst var på den här tiden väldigt byråkratisk och toppstyrd. Det var till stor det det som 68-revolutionen handlade om; att bryta sig ur detta stela och byråkratiska samhälle och skapa individuell frigörelse. Vi ska ju inte glömma att de som startade hela persondatorrevolutionen och internetrevolutionen var gamla hippies i Kalifornien; Steve Jobs, Steward Brand m.fl. De såg datorn och internet som ett sätt att på teknisk väg förverkliga hippiedrömmarna om fria och jämlika individer. Det är vad som senare blir Silicon Valley och nu lever vi här i skuggan av detta med Twitter och Facebook. För att kort sammanfatta de senaste 50 årens historia…

Idag, i kontrollsamhället, ses det här överflödet av socialt och kommunikativt behov som själva grundstenen i en ekonomi som bygger på innovation, kreativitet och ständig tillväxt. Det som är suspekt idag är att ha sitt social behov mättat, då behöver man istället en pepp-coach eller lite medicin som får upp ångan igen.

Den kompromiss som nås kring heta linjen, med den officiella heta linjen där fem personer åt gången kan samtala med varandra är disciplinsamhällets sista desperata försök att skapa en säkerhetsventil där uppdämda behov som inte kan planeras in bland samhällsinstitutionerna kan få pysa ut. Men kompromissen i sig är en teknik från den stundande kontrollsamhället – inte centraliserad planering, utan distribuerade och kodade tekniska system där små modulationer sätter gränserna för tillgång och utestängande.

Verket och Vi

För en mer detaljerad inblick i hur den här övergången gick till väga vänder vi oss till Televerkets personaltidning Verket och Vi från 1983, drygt ett år efter heta linjen infördes officiellt.

Det officiella namnet på den nya tjänsten har nu fått det sexiga namnet: “Helautomatiska gruppsamtal med icke förutbestämda deltagare.”

Redan ett år efter Heta Linjen-upploppet har ringandet till den officiella Heta Linjen nått svindlande nivåer med “totalt 400 linjer med ca 3 miljoner anrop under september 1983” (Tele, 1/1984).

Heta linjen var inte bara en föregångare till “sociala medier”. Den var också lite av en pionjär inom vad vi nu skulle kalla “viral marknadsföring”, dvs marknadsföring som sker genom att användare tipsar varandra snarare än att utgå från toppstyrda reklamkampanjer. Som televerket själva säger:

Marknadsförarna har all anledning att jubla över alla slantar som rullar in i verkets kassakistor, utan att kräva motprestationer i vare sig reklaminsatser eller dyrbara investeringar.

Inte bara det. Televerket inser också att de måste kittla begäret efter socialitet:

– Televerket gör ingen reklam för Heta linjen. Det behövs inte. J Börje H:son Tornakull tror att mycket av tjusningen ligger i att själv leta reda på de heta numren.

Anledningen till att detta funkar är att Heta Linjen – precis som alla andra distrubuerade kommunikationssystem – utgår från den s.k. nätverkseffekten. Den innebär att för den enskilda användaren så ökar värdet på tjänsten ju fler som ansluter till den. Det klassiska exemplet som brukar nämnas är att det är värdelöst att vara den första personen i världen som skaffade fax. Det fanns ju ingen att faxa med! Men ju mer etablerad faxen blir, desto mer användbar blir den för den enskilda användaren, som därför har starka incitament att på egen hand förmå andra att skaffa fax. Detta är en av förklaringarna till att webben brukar domineras av giganter som avlöser varandra genom kraftiga förskjutanden i beteende snarare än att som inom andra branscher ha en rätt jämlik konkurrensutsatt marknad. Det är t.ex. mycket svårt att konkurrera med Ebay eftersom alla köpare och säljare redan finns där. En nystartad auktionssite må vara överlägsen i gränssnitt och funktion, men vem vill lägga upp annons där det inte finns köpare och hur lockar man köpare utan att ha något som säljs?

Så här lät det när Verket och Vi ringde upp Heta Linjen själva för lite “helautomatiska gruppsamtal med icke förutbestämda deltagare”:

Redaktionen ringde 14 05 20 i Stockholm. Det är ett av de tre heta numren i Stockholm. Vi kom fram direkt och fick kontakt med Eddy från Östersund. Eddy är 15. Går i plugget.

– Jag ringer väl ett par gånger i veckan. Det här är ett jättebra sätt att få kontakt med en massa jämnåriga runt om i Sverige.

På Heta linjen träffade Eddy en tjej från Stockholm. Hon flyttar snart upp till Östersund och Eddy gläder sig åt att få en ny kompis.

– Men du Eddy, blir det inte dyrt att ringa så här, frågar vi. Vad säger dina föräldrar?

– Jo, senaste räkningen hade gått upp med 200 markeringar. Men mina föräldrar vet inte att jag ringer på Linjen.

Där avbröts samtalet. Stockholm har brytning efter 7 minuter. Eddy försvann och många nya hallåare ville fram.

Lägg märke till att det här bekräftas vad jag inte hade helt klart för mig i förra inlägget. Samtalen är inte bara begränsade till 5 deltagare åt gången utan bryts helt sonika efter 5-7 minuter. Vi snackar alltså om rätt kraftig modulering av den “fria socialiteten” i gruppsamtalen. 5 personer och 7 minuter är nog för att fylla ett ytligt socialt behov, men inte nog för att komma så pass nära varandra att man hittar på en massa fuffens på stan!

Ett speciellt tidkort ersätter telefonsvararens start- och stoppindikering, tidkortet ger en puls var 2,5:te minut vilket gör att linjekontrollogiken bryter talförbindelsen (4) efter 5 till 7,5 minuter (Tele, 1/1984).

Detta har delvis en teknisk förklaring, om man inte har begränsningar kommer de fåtal linjer man lyckas sätta upp fyllas av långtidspratare och andra kommer inte komma fram. Men det finns också sociala anledningar till spärrarna. Heta linjen har blivit ett problem för disciplinen i skolan. Det förekom “rektorer som krävde att samtalsautomaterna skulle tas ned för att få ordning på undervisningen” och enligt Televerket var linjerna bara öppna mellan 17.00—08.00 på vardagar samt heltid på helger.

En ny approach

Televerket erkänner själva att deras hantering av heta linjen från början var problematisk:

Inställningen från televerkets sida har ofta varit färgad av förmynderi och negativa attityder. Man har hoppats att “flugan” skulle självdö. Men nu håller myndighetsrollen på att mjukna.

– Det är en approach från myndigheterna att inte sätta stopp, säger J Börje H:son Tornakull som handlägger HETA LINJEN centralt på marknadsavdelningen.

En ny “approach från myndigheterna”. Här håller kontrollsamhället på att bryta fram genom disciplinsamhället. Det är den svengelskt talande marknadsföringsavdelningen som går i bräschen. Man ger upp den totala kontrollen och möjligheten att planera sociala behov. Samtidigt måste han föra in det okontrollerbara i ett system:

Ingen mättnad kan ännu skönjas i efterfrågan. Ungdomarna ställer krav på fler linjer.

I Stockholm har pensionärsorganisationer, fritidsnämnd och invandrarorganisationer anmält sitt intresse för att få en egen linje. Telekontoret öppnade på prov ett nummer för pensionärer men redan efter en timme hade ungdomar tagit över linjen.

– Det finns ett stort behov av Heta linjen även här, säger teledirektör Henry Nilsson. Inför vi inte tjänsten kommer ungdomarna att fortsätta den vilda jakten på vakanta nummer.

– Men tyvärr har vi fått tillbaka en del av det vilda ringandet, säger informatör Hans Ottosson. 50 000 mot normalt 100 samtal har registrerats till spärrade linjer.

Heta linjen har gett upphov till många tekniska problem och avslöjat en stor sårbarhet i nätet. Ungdomarna har visat prov på en uppfinningsförmåga utan like. Teleområdena har fått ta till många “vilda” lösningar för att kortsiktigt parera de allvarliga störningar i driften som blivit följden.

Man kan inte tillåta den “vilda jakten” att fortgå. Sådana farligheter som fria associationer mellan människor är nödvändiga för samhällets fortlevnad men måste ske inom vissa ramar och styras åt samhällsnyttiga håll. Henry Nilsson säger också att det är “viktigt att välja nummer så att omkringliggande nummer inte störs.” Det är som att de vilda ungdomarna utgör en slags naturkraft som spiller över till kringliggande nummer ifall heta linjens nummer är förstoppat av köbildning. Vanligt folk som haft nummer nära heta linjens nummer har klagat på att de helt plötsligt blir uppringda av ungdomar mitt i natten.

I Uddevalla beslöt man att dela ut en julklapp till de abonnenter som låg närmast de officiella Heta linjen-numren och drabbades av okynnesringning.

Televerket måste gå varsamt fram. Man måste uppfylla sociala behov men inte stimulera begäret till den grad att man skapar ett monster man inte kan hantera. Man förlitar sig på en typisk kontrollsamhälle-teknik – självövervakning:

Vi vill att ungdomarna formar de disciplinära reglerna själva, säger informationschef Kjell Palmqvist. Det är viktigt att vi inte byråkratiserar tjänsten. Då är det risk för att intresset dör ut.

Dödsstöten

Kontrollsamhället har knackat på, eller snarare sparkat in, dörren till disciplinsamhällets institutioner, men än så länge har vi att göra med en statlig myndighet som via det fria spelrummet i nya kommunikationsteknologier kan leka med kontrollsamhällets modulationer. Televerket knoppas som bekant av till Telia runt åren 1992-1993 som fortsätter drifter av heta linjen. Men 1995 får Telia nog av heta linjen. Den har länge dragits av ett dåligt rykte att bara bestå av snuskgubbar som letar småtjejer och folk som försöker köpa hasch.

I Televärlden, Nr 4, 1995 finns dödsannonsen: “Heta linjen kallnar helt – Alla regioner lägger net tjänsten omedelbart”. Per Nilsson på “sektor Privat” hos Telia säger att det blivit “väldigt svårt att försvara Heta linjen i längden”. Nedläggningarna började i “region Syd” efter att det i en rättegång “påståtts att en mördare knutit kontakter med sitt offer via den linjen”.

Intäkterna har fortsatt strömma in från Heta linjen, även om linjerna med åren blivit färre. Men Telia, som nu drivs som företag, har ett varumärke att tänka på och de har “under många år […] varit stark press på Telia att ta ansvar för trafiken på Heta linjen och vissa 071-nummer”. Dessutom hade en mer avreglerad telemarknad gjort att andra privata aktörer hade skapat liknande tjänster. Det låg inte längre på Telia/Televerkets axlar att ta hand om överflödiga sociala behov. På så vis släcks den heta linjen ut från en dag till den andra, men vid det här laget – 1995 – hade vi redan börjat migrera till IRC och andra paketförmedlade nätverk. Hur det går med dem är en helt annan historia.