Blay

Den moderna datorn används för det mesta som ett svart hål som suger uppmärksamhet från omgivning och in till datorn. Den stationära datorn låser till och med användaren vid en bestämd plats, ofta borta från solljus och frisk luft.

Utifrån mobila kommunikationsteknologier kan den här utvecklingen anses ha gått åt två håll. Antingen kan den sägas ha flyttat ut datoranvändandet i friska luften, ut bland människor, ut i staden. Eller så kan datoranvändandet sägas ta ännu mer tid och uppmärksamhet i anspråk så att inte ens en promenad på stan, en väntan på en buss eller en fikastund ägnas åt den kroppsliga upplevelsen i nuet.

Sett som ett designproblem kan mobila teknologier, och framförallt touch-baserade skärmar, ses på två sätt som korresponderar mot de här utvecklingarna - antingen som fönster eller som ytor.

Matt Jones gör den distinktionen i ett inlägg om ipad. Ofta används och designas ipad, iphones och liknande som fönster och skapar därmed en interaktiv splittring mellan vad som pågår på skärmen och vad som pågår runt omkring. Visserligen färdas data mellan de här två världarna - automatiskt genom positioneringsdata och av användaren genom delandet av bilder och statusuppdateringar - men det rör sig om två fundamentalt skilda sfärer till den grad att det blir rent livsfarligt att kombinera dem. Jag vill inte rekommendera någon att irca på telefonen samtidigt som ni cyklar…

iPhone is a beautiful, seductive but jealous mistress that craves your > attention, and enslaves you to its jaw-dropping gorgeousness at the > expense of the world around you.

Men det finns en annan väg att gå. Och det är vägen där mobil teknologi blir förhöjande ytor som skapar närvaro. Föreställ er brädspel och fotoalbum. Föreställ er vad musik gör i ett rum och hur märkligt det vore att påstå att musiken riktar uppmärksamheten bort från det som pågår i rummet. Musiken tar inte uppmärksamhet från annat utan förhöjer närvaron och tillåter en deltagande, absorberande kroppslig upplevelse av omgivningen.

För att förstå möjligheterna för kommunikationsteknologi att fungera på det här sättet måste vi se till annat än mjukvaran. En laptop med sin uppböjda skärm och enmansinmatning har svårt att fungera på det här sättet. Det är helt enkelt svårt att samlas runt en laptop på ett sätt som både visar skärmen och tillåter uppmärksamhet på de runt omkring. En enhet som har inmatning och uppvisning på samma yta, t.ex. en touchskärm har inte det här problemet. Är den multi-touch kan den till och med användas av flera personer samtidigt. Flytet i interaktionen förblir inte inuti enheten utan i ett öppet system där enheten endast är en komponent.

För att förstå varför ipad har blivit en sån framgång måste man också förstå vad den möjliggör kroppsligt, som yta. Inte bara som fönster in till en app.

Dessa ytor är ändå bara ett litet steg bort från laptopen. Idag finns möjligheten för datande att aktualiseras på helt andra sätt än genom skärmar och blinkande lampor. Mekanik, såpbubblor och färgskiftningar i tyg går precis lika bra.