Blay

Idag ställs två visioner om det framtida nätsamhället mot varandra. Christopher Kullenberg på SVT Debatt mot Per Strömbäck i SvD.

Kullenbergs artikel är en uppmaning till socialdemokraterna att efter det misslyckade valet omformulera sin nätpolitik. Istället för att gå Bodströms väg - där övervakningsprogram i Europa blir legitimitet för liknande program i diktaturstater och korporativistiska samarbeten premierar enskilda företags intressen framför medborgarnas - vill Christopher att de ska söka en annan väg grundad i satsningar på digital infrastruktur, solidaritet och medborgerliga rättigheter. Denna vision är ett uttryck för nätpolitikens ‘next level’ där omvandlingskraften hos nätet - som började med att helt revolutionera hur vi är kreativa, hur vi kommunicerar med varandra, hur vi arbetar och hur vi skapar gemenskaper - nu riktar in sig på att omdefinera traditionella samhällsinstitutioner. Här skapas breda allianser mellan institutioner och deltagande gemenskaper där institutionernas slutna rum öppnas upp och genomsyras av en ny omvandlande kraft. Detta sker runt om i världen, för den svenska nätpolitiken är kanske arbetet i det europeiska parlamentet bästa exemplet på detta.

I Per Strömäcks vision ställs istället Nätet mot Samhället. Men om nätet är nya former av demokratiskt delatagande, av kunskapsspridning av öppenhet och delande, vilket är då det Samhälle som ska flytta in på nätet? I första hand representeras det Samhället av post-representativa (Se Amelia Andersdotters föredrag på Ars Electronica) institutioner som ACTA. ACTA är som bekant ett handelsavtal bland annat kring intellektuell egendom som förhandlas fram i hemliga förhandlingar där inte ens europeiska parlamentets folkvalda får tillgång till dokumenten. Varje form av medborgarinflytande och parlamentarisk granskning motarbetas aktivt. Detta är Samhället som Per Strömbäck nu vill ska ta över nätet. Och han har rätt, Samhället är på stark frammarsch. ACTA förväntas skrivas under nu i dagarna och kommer sedan tvinga land efter land att gå med på villkoren som formulerats av ett fåtal länder samt upphovsrättsindustrins lobbyister.

Samhället med stort S representeras av institutioner utan demokratiskt deltagande. Istället för att låta dessa särintressen kolonisera Nätet med stort N måste vi hitta en annan vision där digital kommunikation, och det breda deltagande över gränser det tillåter, ligger till grund för en omvärdering av alla samhällsinstitutioner och hur de ska bedrivas.

Om vi ska se både Per och Christopher som socialdemokrater (alla svenskar är socialdemokrater i någon mening, oavsett vad man röstar på!) så representerar Per Strömbäck den auktoritära, institutionella socialdemokratin där Samhällets funktioner administreras av experter och Nätet/Folket formas och disciplineras efter deras (så klart väl övervägda) beslut (givetvis gjorda i det allmänna intressets tjänst). Christopher vill istället locka fram den socialdemokratin som med stort deltagarinflytande byggde Sverige. Den socialdemokratin som har hittar i solidaritetsarbete och i de lokala förgreningarna. På senare tid har den mörkare delen av socialdemokratin dominerat, vilket har gjort att det försprång som de tekniska satsningarna på internet för tio år sedan skapade har ätits upp då de inte kunnat växlas in till sociala förändringar i tillräckligt hög utsträckning. Länder med en mer levande demokrati, som USA eller Brasilien, ligger långt före i de här experimenten.

Men jag är hoppfull. Det pågår mycket aktivitet i Sverige och det finns nu en bra chans att formulera ett brett politiskt projekt för att återuppliva demokratin. Jag håller med Christopher - Det brinner i knutarna och alla måste vara med och bidra!