Blay

Namnet hackerspace kan diskuteras en annan gång. Nu handlar det om dessa hackerspaces och deras utsida och om det behöver överföras något till en utsida, t.ex. en slutprodukt, ett resultat, en kommunikation. Behöver hackerspaces producera något som sedan uppvisas för en utsida? Nej, egentligen inte. Hackerspaces får en effekt även om detta inte sker. Inom werebuild.eu har vi arbetat på liknande sätt t.ex. med öppnehetsutredningen som skedde som en svar på utlysningen för PTS att skapa en utredning om öppenhetsbegreppet. En vanlig utredning sker först i ett slutet rum för att sedan presenteras för en utsida, en mottagare eller allmänheten, så som slutprodukt. Viktigt är då att arbetet som skedde i det slutna rummet går att avläsa i slutprodukten. Öppenhetsutredningen är inte av den här sorten. Eftersom den skedde öppet, och PTS med flera var inne och läste dokumentet innan det var färdigskrivet, så fick den effekt redan som process. En slutprodukt är inte nödvändig, inte ens möjlig att tala om, även om något kan skickas in till näringsdepartementet. Det här skapar operationer som har effekter redan från första början. Ett hackerspace kan ses på liknande sätt och behöver inte ha ett enda färdigställt projekt att visa upp för utsidan. Redan genom att arbeta öppet och involvera människor och objekt i den processen har något åstadkommits. Kanske kan till och med misslyckandet vara det som gör att processen fortgår. Detta hävdar Henry Petroski i boken “Success through failure: The Paradox of Design”. Misslyckandet öppnar perspektiv, skapar multipla vägar, ger upphov till oväntade effekter och nytänkande. Detta till skillnad mot den lyckade designen som enbart inbjuder till att imiteras. Eftersom kraften hos hackerspace inte (enbart) ligger i en alternativ metod för att producera objekt (mer om detta en annan gång) kan misslyckandet vara det finaste som kan uppstå. Frågan är om det ens är meningsfullt att tala om en utsida hos ett hackerspace om det nu inte kommuniceras något till den. I öppenhetsutredningen bibehölls ett minimum av utsida, att en rapport skulle in till näringsdepartementet var ändå den platå på vilken produktionen av utredningen fortlöpte. Sfärer skapas på olika sätt, som så endast genom rummets väggar, men kanske är det rimligare att tänka sig en hackerspace som ett ingrepp snarare än en organisation vilket i så fall har en utsträckning snarare än en utsida. Det finns en utsträckning, fysis, dit hackerspaces har inverkan coh andra platser och territorier dit hackerspacet inte når. Denna utsträckning är en dynamisk utsträckning som kan expandera och kontrahera. Alltså har vi en fråga om hur hackerspaces äger rum (om begreppet äga rum och vilka andra sätt det skulle kunna gå att vara rumslig kan vi också återkomma till en annan gång). Utsträckningen innebär att det finns en utsida (ett utanför), men ingen insida, eftersom spacet är vänt ut-och-in. Ta öppenhetsutredningen som exempel, den är vänd helt ut-och-in, det slutna rum i vilket utredningar annars äger rum är nu helt och hållet öppet och exponerat. Hur vänds en sfär ut-och-in? Det skapas ett hål och sedan veckas den. Insidan måste arbeta sig ut ur hålet. Aktiviteten kanske uppstår innanför en sfär, men genom viss ansträngning kan den vändas ut-och-in.