Blay

Igår kväll satt jag hemma hos Simon Klose och kollade på BBC:s Louis Therouxs inslag om Johannesburg (också streamat på Daily Motion). En stad som framstår som väldigt kaos-latouriansk - There is no society. Society is what we assemble. Programmet är bitvis sensationellt skildrat men man får uppfattningen av hur oerhört svårt det är att bygga ett samhälle och hur normaltillståndet är kaos, våld och brist på tillit. Vad händer när en hel innerstad överges av den vita befolkningen och lämnar tomma skyskrapor dit människor från hela Afrika kommer, som inte känner varandra, inte har någon gemensam bakgrund, som inte pratar samma språk? Med Latour kan vi säga att “there is no society”. Här finns inget samhälle, men ur kaoset uppstår sammansättningar, aktörs-nätverk för att prata Latouriska. Beväpnade high-jackers tar över höghus och tar ut hyror i innerstaden. Walter i nyuppväxta kåkstaden Diepsloot har en träningsjacka från regeringen och blir därmed den lokala polismannen. “The Community” är namnet på den spontant formade mobb som brutalt skipar rättvisa i frånvaron av all institutionell närvaro. Det lilla fragment av samhälle som existerar är oerhört sårbart och måste hela tiden, dag för dag, återskapas. Samhällen byggs inte för att sedan stå stadigt utan är en fråga om daglig upprepning av samhällsskapande rutiner, vissa som kan lagras i arkitektur, vanor och symboler, men som för det mesta kräver arbete om och om igen. En ägare av ett höghus vill ha bort squattande familjer och hyr in en privat vaktstyrka för att kasta ut dem. Nästa dag när vaktstyrkan är borta kommer en ny highjacker och tar över byggdnaden och nya familjer kan flytta in till ockerhyror. En vecka senare upprepas processen igen. Ordning skapas brutalt i mobila tillfälliga zoner runt privata vaktstyrkor, poliser och mobben. I frånvaron av dem blåser nya stormar upp. Det är den eviga återkomsten av det bräckliga samhället i Johannesburgs virrvarr.