Blay

Var i Rom förra veckan med Johan för en presentation (se här) på La Festa dei Pirati, inbjuden av Luca Neri som skrivit en bok på italienska om fildelningsrörelsen. Ett grymt initiativ med mycket bra folk som till exempel REFF, vilka jag ska skriva mer om. Träffade också Erik Josefsson för första gången och fick med skräckblandad förtjusning en inblick i EU:s vardag. Det visar sig att EU jobbar politik på Latourianskt vis. För det första handlar det politiska arbetet för en parlamentariker (de få undantag som inte bara trycker på den knapp de blivit tillsagda att trycka på) om att bygga aktörsnätverk för att samla underskrifter för att kunna få till omröstningar om tillägg och ändringar till lagförslag. Tillfälliga nätverk som skapas och upplöses ger handlingskraft. Det politiska minnet är kort och transparensen obefintlig om det inte vore för organisationer som La Quadrature du Net som skapar databaser över hur parlamentariker har röstat på olika tillägg. Men även själva processen då ett lagförslag bildas är Latouriansk. Som La Quadrature säger i ders föredrag på 25c3 måste EU-lagen behandlas som kod. Det handlar inte om att försöka stoppa exempelvis telekompaket, detta monster till lagförslag som reglerar en mängd olika områden. Istället handlar det om att spåra vissa termer som förekommer i lagförslaget som gör det buggigt och skicka in patchar som fixar buggarna. Dessa termer fungerar som svarta lådor. I sig verkar de inte betyda så mycket, men om de efter lagen är stiftad kopplas i hop med andra skriverier där de förekommit får de en oväntad betydelse. Det gäller alltså att spåra det nätverk av texter som innehåller en viss term. Låt oss ta ett exempel: I telekompaketet finns skrivningen “traffic management policies”. Traffic managment är inga konstigheter, det handlar om tekniskt underhåll av nätet och skulle kunna regleras på ett bra sätt. Däremot har vi den svarta lådan “policies”. Frågan är vad som kommer att stoppas in i den. För att förstå det måste vi på Latourianskt vis spåra detta begrepp genom EU. Erik Josefsson misstänker att detta kan vara en ompacketering av den tidigare lådan “lawful content”, ett begrepp som har färdats genom EU ett bra tag. I det slutgiltiga telekompaketet står bara själva begreppet, exempelvis då “Lawful content” (om det nu skulle tas med), men för att förstå vad som kan komma att stoppas in i den lådan så måste man spåra upp de andra sammanhang där “lawful content” förekommer och se i vilket sammanhang och tillsammans med vilka åtgärder det har förpackats tidigare. Nu orkar jag inte spåra upp det för det här inlägget. Faktum är att det verkar saknas ett databas-verktyg för att på ett överskådligt sätt kunna presentera vilken väg ett visst begrepp tagit genom eu:s korridorer. La Quadrature har någon slags rådata här. Hursomhelt, “lawful content” var den lådan som öppnade upp för så kallat graduated response, dvs den franska modellen av att stänga av fildelare från nätet efter tre varningar om att fildelning förekommit. Termen “policies” kan komma att ersätta detta. Kolla här: Från Erik Josefssons blogg:

Företaget Audible Magic erbjuder tjänster som “graduated response” > (som också ibland kallas “3-strikes”): “[…]The CopySense appliance > monitors the user’s network traffic based on your policies.”

Det kan vara hit som begreppet policies kommer att matchas. Vi har alltså ett företag som skapar ett begrepp i en produktbeskrivning, samma begrepp som i sig ter sig harmlöst, stoppas in i ett lagförslag i EU. När lagen väl är antagen kan begreppet policies länkas till tekniken för “graduated respons” och man har alltså lyckats stoppa in att som tidigare fanns i lådan “lawful content”

"Om jag förstått saken rätt så har redan den irländska > internetleverantören Eircom tvingats att börja använda Audible Magic. > Och det ser inte bättre ut än att det är Irish Recorded Music > Association som bestämmer vilken “policy” som ska gälla. "

Rätta mig gärna om jag har missförstått något här. Jag börjar precis lära mig hur man jobbar EU. Men sett till ovanstående bild och till den gigantiska mängd tillägg som lagförslag likt telekompaketet får kan man förstå att EU-parlamentarieker är helt utelämnade till externa analyser. I de flesta fall sker dessa av resursstarka lobbygrupper som gör livet enkelt för en parlamentariker genom att ge rekommendationer och enkla analyser. La Quadrature och aktivister som Erik kan dock inte bara hänvisa till att deras analys stödjs av en stor ekonomisk sektor i samhället utan måste tilltala parlamentarikernas goda politiska vilja. Inget enkelt jobb…