Blay

Kollade på Jyri Engeströms (Jaiku, numera också Google) föredrag från Reboot i år på video (som jag bara hann med slutet av på plats). Alltid fascinerande denne Jyri (avslöjar sig som Latour-läsare) och det finns anledning att återvända med en resumé av föredraget snart. Men nu ska det istället handla om sport och signalspaning! Jüri tar upp ett citat som tillskrivs Wayne Gretzky och lyder: A good hockey player plays where the puck is. A great hockey player plays where the puck is going to be. Alltså, en bra hockeyspelare förlitar sig på ett panoptiskt seende, medan en utmärkt spelare söker mönster och föregår puckens bana - panspektronism.

När jag försökte hitta ursprunget till citatet snubblade jag över ett mycket intressant blogginlägg från företaget Anecdote (“Anecdote is the leading business narrative services firm in Australia”…) som kritiserar Gretzkys citat utifrån ett organisationsteoretiskt perspektiv. Först identifieras det korrekt som signalspaning:

There is an underlying assumption contained in this quote: we can predict an outcome (where the puck is going to be) based on the detection of weak signals (where the puck is and what is happening at the time).

Författaren lutar sig mot sina kunskaper om basket för att istället för denna säkerhet i bedömningen föreslå en sannolikhetsbedömning och sedan positionera sig utifrån detta:

When getting yourself free in basketball, say on a fast break, the good player creates a range of possibilities rather than running to a single point where they think the basketball is going to be. They help create a pattern which takes account of the weak signal but creating possibilities which are resilient to a range of outcomes.

Istället för att identifiera var en handling kommer ske och ingripa där används signalspaningen för att kalibrera sin position och rörelse för att täcka ett spektrum av möjliga utfall. Så här kan man också förstå FRA. Att deras signalspaning inte bara syftar på att hitta konkreta hot att ingripa mot utan att kalibrera sina “kunders” positioner efter vilka utfall som bedöms som sannolika. Sådan kalibrering vill vi civilsociologer också uppnå! I kommentarerna till inlägget kopplas detta till informationshantering. Mera basket (min sport förövrigt…):

The idea of weak-signals brings to mind information processing, but also stronger links (in social network theory) to Jackson’s use of the triangle offense - we can see the puck/ball, but the changing space between the fast moving players can instill confusion, through information overload, too much complexity for an individual opponent to absorb.

Jackson som åsyftas är Phil Jackson, coach för Chicago Bulls under Jordans och Pippens tid, numera coach för Los Angeles Lakers. Han blev känd för sitt zen-inspirerade triangel-anfall - en uppsättning enkla rörelsemönster, positioner och möjliga passningsvägar som upprepades och förändrades hastigt vilket skapade en komplexitet för signalspanaren som skulle bedöma var bollen skulle gå härnäst, men enkelhet hos assemblaget som utförde anfallet (när de väl tagit sig över en rätt brant subjektivieringsprocess). I en annan kommentar får vi verkligen en inblick i Gretzkys panspektriska studie av hockey. Från hans far kommer rådet: Follow the actors!

Gretzky’s quote, “I skate to where the puck is going to be, not to where it has been.” is a quote that refers how he studied the game when he was growing up as a kid. His father, Walter Gretzky, used to make Wayne draw a picture of a rink on a sheet of paper and follow the puck with a pen on that sheet of paper with the rink on it. After every period he’d look at the sheet of paper to see what areas of the rink were the darkest. This is what he refers to when he talks about being able to “predict” where the puck is going to go next.