Blay

Vilken status har hemdatorn jämte andra digitala medier?

Å ena sidan producerar de alla olika rum och objekt. Å andra sidan kan man urskilja en abstrakt binär logik som skär tvärs igenom dem och gör de olika apparaterna till rena yteffekter - ingångar och utgångar till Systemet. Ett system som samtidigt alltid är förkroppsligad i någon speciell konfiguration.

**Wired*:***IBM founder Thomas J. Watson is quoted — possibly misquoted — as saying the world needs only five computers. Is it true?

***Carr:***The World Wide Web is becoming one vast, programmable machine. As NYU’s Clay Shirky likes to say, Watson was off by four.

Kan man tala om en abstrakt universiell beräkningsmaskin mot vilken vi mäter digitala teknologier och till vilken alla digitala apparater bara tillåter eller begränsat tillgång, ett system till vilket alla faktiska funktioner kan tillmätas status som registrering, överföring och behandling.

Min mobiltelefon kan exempelvis registrera optiska flöden via kameran (och IR-porten), textuella via tangentborder jag skriver detta på och akustiska via mikrofonen (och högfrekventa sådana via bluetooth, wifi och 3g). Den kan överföra digital information till analoga yteffekter, förutom ovan nämnda radioteknologier till en display, lite lampor och en högtalare. Vidare kan den utföra vissa beräkningar i standardutförande, jag kan lägga till nya och till och med programmera egna java-applikationer och skulle man verkligen vilja går det att byta ut all mjukvara överhuvudtaget. Är vi då inte längre medievetare om vi tar dessa “yteffekter” på allvar? Har vi blivit sociologer eller kulturvetare, månne?

Menar den sanne hackern att allt som innehåller en mikroprocessr går med lödkolv och kunskaper att transformera till en universaldator och en diskussion på en nivå av skillnader mellan digitala teknologier som inte handlar om kryptografi och programering innebär att hänfalla åt tillverkarna och mjukvaruföretagens godtyckliga påbud?

Från introduktionen tillMaskinskrifter

Vad som vid en första anblick är synligt, är just den sida som nedskrivningssystemet projicerar utåt och termer som interaktivitet, användarvänlighet och flera dylika begrepp, signalerar bara vilka anslutningsmöjligheter systemet självt tillhandahåller.

Kittler menar att alla optiska, textuella och akustiska flöden som förgrenade sig runt 1900 nu flyter samman i ett enda medium: den digitala koden.Men ett så abstrakt medium blir med nödvändighet både ett enda och oändligt många medier.

Kittler menar att hårdvara, och endast hårdvaran, sätter gränserna för vad som idag är möjligt att skriva - det vill säga beräkna. Men varje moddad spelkonsol vittnar om att gränsen för det möjliga måste anger på en mer dynamisk skala än så. Tillgång till kunskaper och verktyg, juridiska och ekonomiska spärrar reglerar med olika hårdhet möjligheterna till överskridning av gränserna.

Vi kan aldrig nå det rena digitala mediet, materialiteter och diskursiv står alltid ivägen. Men detta bör inte analyseras i negativa, fatalistiska termer utan istället handla om vad olika konfigurationer möjliggör och hur man kan utöka deras förmåga ytterligare. För vad tjänar det till för en mediematerialist som Kittler att hänvisa till den abstrakta universiella beräkningsmaskinen som i sig är en diskurs som producerar något annat (en utsaga, ett begrepp, en effekt), snarare än något som existerar i sig sjävt och av sig självt och som kan analyseras isolerat - som introduktionen till Maskinskrifter beskriver det?