Blay

Som bekant är det upplaga tre av femårsplanen No Music Day idag. Sitter just nu i en behaglig musikfri kontorsmiljö på jobbet, tvn i bakgrunden visar sport så ingen fara på taket. Mer utmanande var det tidigare under dagen att upprätthålla en helt musikfri dag. Vi kan dela in musiklyssnandet som skulle undvikas i två delar; det aktiva och det passiva musiklyssnandet.

Det aktiva var inte så svårt att undvika, men gav mycket självinsikt. Visst var handen på väg mot playknappen några gånger och begäret stundtals frustrerande starkt, men med en stunds järnvilja gick det över och uppmärksamheten riktades mot andra ljud. En klocka som slår, träd som rasslar i vinden, musklick från datorn i vardagsrummet. Jag kunde uppskatta stillheten som infann sig och sätta mig ner med bok och anteckningsblock. Det fick mig att fråga vad det egentligen var för begär som ville stillas av musiken. Klart var att det inte var musiken i sig som lockade, annat än att jag ville lyssna klart på de låtar vars fragment inte ville sluta snurra i min skalle. Det handlade mer om ett generellt begär efter ständig stimulans för att bekämpa rastlösheten som infann sig i mitt medievana sinne efter en stunds tystnad. Helt klart en oförnäm inställning till musik. Intressant i sammanhanget är också att jag dagen innan återfått mitt stora musikbibliotek på macen efter några veckors datorhaveri då jag klarat mig med ett begränsat och nischat musikbibliotek av nyinskaffade låtar på min Linuxdator. Man kan lugnt säga att jag inte klarade övergången speciellt bra, inte minst på grund av att iTunes hanterar stora samlingar mycket sämre än Amarok . Jag hade svårt att lyssna koncentrerat och det shufflades mest runt mellan olika artister. Här krävs en omorganisering och ett nytänk om det aktiva musiklyssnandet ska behålla sin mening.

Det andra musiklyssnandet som det gällde att undvika var det passiva musiklyssnandet. Till en början gick det mesta bra. Min mobil ringde men har inte musik som ringsignal, min rumskamrat visslade lite men det kan vi ha överseende med och radion i köket var avstängd vid frukost. Jag undvek att träna eftersom det spelas musik i lokalen och struntade att åka ner på stan och leta efter en halsduk. Men det hela misslyckades när jag strax innan jobbet, 15.42, lite tankspridd stiger in på kafferosteriet för att köpa en take-away. Aretha Franklin spelades ur högtalarna och No Music Day 2007 får betraktas som ett praktiskt misslyckande, men en lyckad inre upplevelse.