Magnus Eriksson bio photo

Magnus Eriksson

Internet and beyond. Pre-modern, post-human, para-academic.

Email Twitter Github Zotero

Alf Hornborgs Myten om maskinen (Hornborg, 2010) är en ögonöppnande bok som jag hittils tagit mig igenom halvvägs. Denna samling av artiklar och bokkapitel från de senaste 20 åren av Alf Hornborgs teoretiserande kring humanekologi kan sägas att vilja knyta ihop teknologi med energi- och resursförbrukning samt kapital och det globala varuutbytet och bör främst läsas av de som tenderar att ignorera de två senastes betydelse för och roll i teknikutvecklingen. Alfs främsta poäng är framställningen av teknikutvecklingen som ett globalt nollsummespel i fråga om anspråk på naturresurser och energiöverföring. Snarare än att bestå av ett allt mer effektivt utyttjande av naturresurser består den enligt Hornborg av en koncentrering av jordens resurser. Någons energislukande teknik, en annans urholkade miljö. Här vill jag dock inte göra någon recension av boken i helhet (som ändå som sagt är en samling artiklar) utan dyka ner i ett resonemang som spänner två-tre sidor i mitten av boken (sid. 103ff) som handlar om vad teknik egentligen består i och utgörs av samt vad dess syfte är.


Teknik har ofta beskrivits som förlängningar av biologiska, evolutionärt framväxta funktioner hos människan, både materiellt och kommunikationsmässigt. Mest känt är detta hos McLuhan i “Understanding Media: The Extensions of Man” (McLuhan, 2001). Denna bild är dock bara partiellt sann, menar Hornborg. Mer korrekt är att se teknologin som en strävan att övervinna begränsningar i tid och rum. Denna bild är bland annat mer korrekt för att den inte förutsätter en relation till människan och människokroppen. Även maskiner som talar till maskiner övervinner begränsningar i tid och rum. Detta påminner om en kritik som Kittler har mot McLuhan där han menar att teknikutvecklingen inte alls utgår från de mänskliga sinnena utan istället är en kapprustning (i övervinanndet av tid- och rum) mellan olika teknologier.

  • Vår begränsning i tid utgörs av entropilagen. Entropilagen säger att strukturer alltid är påväg att falla sönder om inte energi investeras i att hålla dem kvar. Vi kan under en begränsad tid undfly entropilagen genom underhåll av våra mänskliga organismer och de övriga system som de är beroende av.

  • Vår begränsning i rum utgörs av tyngdlagen. Tyngdlagen och friktion gör att vi är baserade på vissa platser på jorden och övervinns genom förflyttning. I de flesta organismer är förflyttning underordnat underhåll och olika organismer har utvecklat rörelsemönster för att ta sig mellan olika källor av föda eller klimat som underlättar underhåll.

  • Teknik för underhåll och därmed om att övervinna tid handlar om precision. Ju mer precist det går att underhålla mänskliga och övriga system, desto bättre underhålls dem, desto högre effektivitet. Denna drivs idag av de så kallade BINC-teknologierna; bioteknik, informationsteknik, nanoteknik och kommunikationsteknik.

  • Teknik för förflyttning däremot handlar om kraft. Desto mer kraft, desto mer förflyttning, desto högre hastighet.

Hornborg föreslår att klassificera teknologi efter om den i första han avser underhåll eller förflyttning. Oavsett vilket är teknologi överföring av energi. Denna överföring handlar i stor utsträckning om att omvandla tidsresurser till rumsresurser och vice versa (i fallet tid till rum handlar det snarare om att tid tillgängliggör rumsresurser snarare än att faktiskt skapa dem. Däremot kan rumsresurser (jord) omvandlas till tidsresurser (arbete)). Det är den universella ekvivalensen hos varuformen som i hög grad har skapat konvertabiliteten mellan tids- och rumsresurser. Det är därför teknikutveckling också går att se som ett globlt nollsummespel där en konstant energimängd överförs till olika domäner. Istället för att teknikutvecklingen sparar in tids- och rumsresurser så blir det en omfördelning av dessa resurser, främst från råvaruproducerande länder till teknikintensiva länder. För att tydliggöra detta kan man vid en första anblick tänka sig att en järnväg sparar in massa tid till skillnad mot exempelvis hästtransport, men om man räknar in tidåtgången för de arbetare som byggde järnvägen och alla de som bröt råmaterialet ur jorden kan man fråga sig om det verkligen är en insparning av tid eller om det är så att några offrar sin tid för att andra ska spara in sin. Liknande resonemang finns också i planka.nu:s “trafikmaktsordningen” om hur man egentligen bör räkna medelhastigheten på bilen genom att inkludera tidsresurserna det tar att bygga vägar och fordon.

Det är inte alltid lätt att klassificera enskilda teknologier på det här sättet. Datorn är en tvetydig teknologi då den både syftar till underhåll (lagring) och förflyttning (kommunikation). Faktum är att dess lagring i själva verket är en förflyttning (strukturerande av binär information). På en högre analysnivå kan också nämnas principen kopimi som menar att det bästa sättet att lagra är att kopiera, vilket förutsätter en förflyttning. Samma tvetydighet finns också inom den systetiska biologin som på samma gång ägnar sig åt materialitet och information.

De tre komponenterna materia, energi och information är viktiga att kunna hålla i huvudet samtidigt och här ligger “Myten om maskien”:s stora bidrag. För att ytterligare hamra in det budskapet avslutar jag med en kort dokumentär om internets materiella infrastruktur:

Kategorisering av teknologi

Referenser

Hornborg, A. (2010). Myten om maskinen: essäer om makt, modernitet och miljö. Daidalos.

McLuhan, M. (2001). Understanding media: the extensions of man. Routledge.