Magnus Eriksson bio photo

Magnus Eriksson

Internet and beyond. Pre-modern, post-human, para-academic.

Email Twitter Github Zotero

Jag befinner mig alltså i moskva. På en sylta som spelar sval musik. Just ätit en måltid. Upplevelsen hittils har varit omtumlande. Vad gör jag här ensam i moderlandet Rysslands hjärta? Denna stad för älskare (överallt jag vänder mig; vackra människor i omfamning). Det hela började alltså med att jag fick ett mail med en flygbiljett till Moskva. Tilslammans med den: en instruktion att skicka mitt pass och 1000 kronor i ett kuvert till Russian Express AB. Det hela verkade skumt, men ändå för lockande för att motstå. Sagt och gjort, en dag innan avfärd dök det ner ett pass med tillhörande visum i brevlådan. Nu fanns ingen återvändo. På Moskvas flygplats blir jag hämtad av en tonårskille med en stor skylt där M är skrivet med tejp. Lika bra att fortsätta spela med. Han kör mig till ett lyxhotel där jag uppenbarligen förfogar över en svit med tre rum plus balkong och lämnar mig sedan utan vidare förklaring än att det är en “synth/punk” konsert på kvällen där jag troligen ska träffa någon slags kontaktperson. Jag har ingen aning om var i Moskva jag är eller vad rubeln är värd, men jag lyckas ta mig till en tunelbana och åka till Gorky Park. Skulpturträdgården svämmar över av dessa vackra romantiska människor. Kan de vara en ledtråd för att första min vistelse här? Förresten, det går ett rykte om att det pågår en internationell bokmässa i staden och att det förväntas av ig att jag ska hålla ett anförande där på söndag. Då jag inte funnit någon anledning att tvivla på at detta rykte är annat än ytterst välgrundat har jag förbrett en presentation av vår ambassad, vår kulturhistoria samt mina analyser av bokindustrins möjliga framtider. Detta borde kunna blidka mina uppdragsgivare, vilka de än är… Ambassadör Klangbot Svartfax 12 juni 21.43