Magnus Eriksson bio photo

Magnus Eriksson

Internet and beyond. Pre-modern, post-human, para-academic.

Email Twitter Github Zotero

Det talas en del om kvalitét inom musik och att även om det går bra både för stora och små artister idag ska kvalitétsmusiken ha det svårt. Jag minns bland annat på paneldebatten efter en föreläsning av Chris Anderson i Malmö att Marit Bergman oroade sig för detta eftersom hon menade att vissa artister behöver stora investeringar för att utnyttja den tekniska kunskapen att göra väldigt högkvalitativa inspelningar och kunna ha råd att använda sig av stråkorkestrar på skivor. Nu ska detta inte vara en kritik mot slutproduktstänket kring musik eller ett brandtal för lågbudgetmusik utan jag vill bara visa på vad som är jävligt relevant musik nu, nu, nu. 93 sekunders perfektion. Den är inspelad för 3 dagar sedan, upplagd i förrgår och när den nådde mina öron sent i går natt hamnade den i en singularitetsloop till sjag somnade av utmattning. I all min iver skrev jag til mannen i fråga på facebook och sa att han kunde lägga ner musiken direkt för detta skulle aldrig gå att överträffa. Hoppas det inte togs bokstavligen, men här finns ingen affärsmodell att hämta eller turnéer att åka på för att spela detta. Den här låten är omöjlig att översätta till andra sammanhang än just den där youtube-videon (kanske också bara de 24 första timmarna efter att du hör den…) Pratade med en kompis på irc igår som hade svårt att förstå storheten. Hon såg det som en kul idé men taffligt utförd i otakt. För egen del var detta första gången på länge jag blev så överrumplad av musik. Han är född -86, tar de starkaste sekunderna musik han hört i sitt liv och genom att intensifiera dem komprimmeras tiden från 1998 till 2009 på en och en halv minut. Låten är inte komplicerad, utan väldigt rak, enkel, rå och skev, men den är enormt komplex. Den är extremt in-vecklad. För att känna låten behöver man förstå en hel generations förhållande till Broder Daniels råa naivitet, till Göteborg, till ångest, till mobilkameror, till mode, punk och hip-hop, till det där introt, till folkhögskolor, till klubbkultur, till 90-talets popmusikteorier, till skunk.nu, till youtube, freestylerapens släpighet, till slarvig digitalkultur. Allt detta koncentreras till 93 sekunders intensitet. DETTA är relevant musik 10 maj 2009. Imorgon kanske jag tycker den suger men det spelar faktiskt ingen roll. Pop handlar om ögonblick och singularitetspunkter.