Magnus Eriksson bio photo

Magnus Eriksson

Internet and beyond. Pre-modern, post-human, para-academic.

Email Twitter Github Zotero

m a s k i n f i l o s o f i – efter Fredrika Spindlers föreläsning på seminariet igår.

//

Kroppen är skapad i skärningspunkten mellan natur och teknik. Idén om kroppen som maskin har funnit sedan La Mettrie, men maskinen har blivit mer komplex. Jämför med Latour som menar att filosofin har bara intresserat sig för enkla verktyg som hammare och undvikit att drabbas av avancerad vetenskap och teknologi. Maskinen kan vara rationell, programmerad, mekanisk och ändlig, men den kan också överskrida sig själv och koppla samman med andra maskiner. En dator är uppöppnad mjukvarumässigt, men instängd i sin hårdvara. En dator som inte skulle göra skillnad på min beräkningskraft och sin form, utan skillnad mellan hård- och mjukvara skulle vara än mer öppen (mer om detta i ett senare inlägg…). Leibniz monader är i oändlighet uppöppnade maskiner, oändligt maskinell, andlig rakt igenom. Kroppen överskrider människan. Den är affekterad och distribuerad. En mer produktiv maskin. En yta för våldsamma drabbningar med omgivningen. Internet är ett kroppsligt uttryck. Varje subjektivt agerande får med sig en verkande kropp av överflöd. Tänk Raidchan som okontrollerat attackerar de entiteter som förekommer i debatten kring The Pirate Bay eller det översvämmande galleriet på Embassy of Piracy som överträffar produktionen hos det ursprungliga projektet vars främsta bidrag var sin förmåga att affekteras och assimilera allt detta överflöd. I en nätverkad miljö resonerar varje agerande genom nätverket och bildar en kropp. Nietzsche talar om att inte skilja agerandet och den agerande. Han vänder sig mot utryck som ”blixten blixtrar”. Vad är blixten förutom detta blixtrande och från vilken position kan den som subjekt blixtra? Jämför med Argoba-fallet. Det var ingen som bar det slutgiltiga ansvaret utan det var sammansättningen som agerade sig själv. En sammansättning av kroppar som skapade effekter i omgivningen som inte går att reducera till egenskaper eller agerande hos de individuella kropparna. Det handlar om smittsamma miljöer och att verka för att skapa eller förhindra dem. Smittbarhet och förmåga till affekt är förmågan hos en kropp att ingå i nya sammansättningar. Förmåga att slå gnistor, resonera, laddas och urladda.

//

Kroppen är ett bräckligt ekvilibrium. Krafter disorganiserar kroppen, som antingen förstör den eller kombineras med kroppen och hakar i den. Kroppen utan organ är den disorganiserade kroppen, genomkorsad av krafter. Alltid skör, alltid nära dysfunktionalitet, men balanserande på en destabiliserad plattform mellan de två tillstånden organisering och kollaps. Kroppen utan organ är ett ekvilibrium som destabiliserats. Krafter drabbar kroppen, organ flyttas om, vissa blir hypersensitiva och retade, andra blir lakoniska och bedövade. Kroppen utan organ är ett motstånd mot kroppens linjära ändlighet men samtidigt med en dragning mot explosionen. Den vänder sig mot organismen, den formaliserade helheten. Morbida former av kroppen utan organ tömmer kroppen på intensitet. Men det finns ett annat sätt; att ta isär och bryta upp organismen, öppna upp den för affekter, men att spara tillräckligt för att den ska kunna återhämta sig i ett annat tillstånd.