Magnus Eriksson bio photo

Magnus Eriksson

Internet and beyond. Pre-modern, post-human, para-academic.

Email Twitter Github Zotero

DN har idag en längre artikel om Scenen. Anledningen är Antipiratbyråns jagar skuggorna i “det globala piratnätverket”. Som vanligt figurerar pyramidteorins hierarki av svenssons i botten, leverantörer som pirate bay i mitten och scenen i toppen. Kopiorna flyter nedåt i pyramiden. Inga konstigheter. För såhär fungerar det ju till stor del när det gäller i varje fall mainstreamkultur. Vad som däremot är viktigt att komma ihåg är att denna uppdelning är tillfällig och kontingent. Scenen gör egentligen ingenting som vem som helst inte kan. De sitter inte på kostsamma resurser eller specialkompetenser. De gör det bara lite snabbare än andra. Som Marcin säger i artikeln: “Det är för att Scenen är snabbast. Skulle deras material inte hamna där skulle en hemmavariant dyka upp i stället. Det behövs ju inte nu.” Precis såhär fungerar det ofta på internet på grund av nätverkseffekten. Vinnaren tar ofta ALLT. Google blir sökmotorn par excellence, Pirate Bay den överlägset störta trackern, Facebookar och Twittrar tar över all kommunikation på en dag. Bakom internets dynamik ligger det faktum att det är uppkopplat och skalbart. Alla kan nå alla. Det innebär att den som för tillfället är bäst drar åt sig all trafik som en magnet. Gäller det decentraliserade funktioner innebär det också att ju fler som drar sig till en viss enhet desto mer ökar dess dragningskraft. Skulle en enhet på internet däremot krascha eller tappa förtroende - en site tas ner, Facebook förgör sig själva, Google blir onda - ptja, då är det hur enkelt som helst för nästa enhet att ta över. I fallet scenen innebär det följande: Ifall scenen är snabbast på att få ut filmer får de en viss dominans. Den dominansen innebär i sin tur att fler förlitar sig på scenens releaser och dominansen ökar ytterligare tills de inom de områden där de är snabbast nästan har total dominans. Problemet med att ha scenens dominans är dock att folk inte dresseras i uppladdnings- och rippningpraktiker. Förlitar man sig på en kedja i ett system försvagas de andra. Systemet får en låg resiliens, d.v.s. förmåga att förändras och utstå chocker men ändå behålla sin dynamik. Därför ligger det säkert massa bra musik och videos hemma i skåp och lådor hos folk som inte hamnar på nätet. Samma sak med Pirate Bays dominans. Ingen behöver starta en ny tracker så länge Pirate Bay finns, men om inte en kritisk massa av trackerkunniga, mjukvaruutveckling- och förenkling samt infrastruktur underhålls kan det uppstå ett vakuum ifall Pirate Bay skulle tappa intresset för att fortsätta tills bittorrent-gemenskapen har återhämtat sig. Det fina är dock att internet är så bra på att utveckla och sprida kunskap, praktiker, kod och information. Se bara hur lagar som ipred till en början skapar en viss oro, men som snabbt återhämtar sig när det börjar spridas information, kod och tjänster som löser problemet med den dåliga koden. Eller hur en dansk befolkning som aldrig hade hört talas om DNS-filtrering snabbt lärde sig hur man kom undan en sådan efter att Pirate Bay hade blockerats i Danmark. För internet är allt sånt här ett mjukvaruproblem. “The Net interprets censorship as damage and routes around it”, konstaterades redan för länge sedan av John Gilmore (wow, vilken hemsida!) och befästes i artikeln World of Ends. Har ni inte läst den så gör för guds skulle det! Den tillhör grundskolan i internetologi.

//

I samma tidning. Sverker Lenas om Monsanto som upphovsrättsindustrins allierade.